Jag gör det. Jag tar steget rätt ut i tomheten och börjar om från början och jag blickar inte tillbaka. Backspegeln behövs inte längre.

Följ med på min resa.

Jag är ju inte bloggen liksom. Jag är. Kärlek.

När andra bloggare har startat om från början med en alldeles ny blogg någon annanstans pga olika skäl, så har olika tankar snurrat runt i mitt huvud. Jag har tänkt att det verkar jobbigt att börja om från början, jag har tänkt att jag inte vill gömma någon del av mig som varit, jag vill veta om den och jag vill visa den, jag vill vara ärlig på något sätt och inte dölja det som varit.

Men nu känner jag att det är så långt mellan den jag var ett tag och den jag sedan hittade tillbaka till och den jag nu är och reser vidare med, framåt hoppas jag.

Jag behöver inte den där andra personen längre. Jag behöver inte längre bli påmind om vem jag var för att veta vem jag är. Nu vill jag bara släppa det och vara här och inte där.

Det var något Erica sa på Råkostfestivalen, att hon inte kunde förhålla sig till den hon var innan hon började med råkost, att det var någon helt annan person. För mig är det inte alls lika tydligt även om jag förstår mycket väl vad hon menar. Jag tappade nämligen bort mig efter att jag upptäckte levande föda, jag tappade bort mig när jag blev förälder.

Allt gick så fort, jag träffade en kille blev kär, vi flyttade ihop, skaffade barn, flyttade till radhus och så gifte vi oss. För det är väl så man ska göra? Och någonstans mellan "vi flyttade ihop "och "skaffade barn" upptäckte jag levande föda, eller mitt i faktiskt. Jag åkte till Levande föda centret i Skeppsgården på kurs och stannade sedan som praktikant, och när jag var hemma över jul så blev jag preggo, bara så där liksom. Sedan rullade allt på, livet eller det jag trodde var livet, det jag trodde att jag ville av livet, det jag trodde jag ville leva...

Men nu är Gulliganerna 6 och 4,5, det är inte bäbisskrik och blöjbyten som fyller min tid längre, jag kan höra mina tankar igen. Det finns tid att känna efter vem jag är och vad jag vill.

Jag kan fortsätta min resa som jag började med för närmare sju år sedan.

Jag är inte den där personen som jag inbillade mig att jag var och nu vill jag bara sopa bort alla spår efter henne, men jag är lat. Det finns många inlägg här som är jag och de inläggen vill jag ha kvar. Att flytta dem till en ny blogg känns jättejobbigt men är det enklare att radera de inlägg jag inte vill ha kvar, de som inte är jag?

Jag tror att jag behåller mitt "hus" jag trivs ju så bra, men det är inte omöjligt att jag gör en utrensning även här.

Se upp!

... Christer Barregren.

Det var en väldigt snäll person som erbjöd oss ett rum och den väldigt snälla personen var, wait for it... Herr Barregren förstås.  

I kassakön på Netto fångar en skvallertidning min uppmärksamhet, rubriken lyder något i stil med: Alexander Skarsgårds sexvideo med manlig skådespelare leder till bråk med flickvännen Kate Boshwort!

Jag kunde inte släppa tanken på Alexanders sexvideo, jag bara måste veta med vem, vem!?

Jag har googlat mig blodig och allt jag lyckats hitta var ett blogginlägg där bloggerskan hade tidningen som skrivit om Alexanders sexvideo, men bloggerskan nämner inte vilken tidning det var! Snacka om att hoppa över väsentligheterna.

Alexander, Alexander om du kan väl ringa mig, jag vill så gärna veta, vem var han?

Bild lånad här

Igår fredag anlände vi till Råkostfestivalen vid Solvikskolan efter att snurrat runt lite på fel sida av Järna, (not to self: lyssna inte på folk som INTE vet vart platsen du söker efter ligger).

Solvikskolan ligger mitt i den härligaste trollskog och jag ville inte åka därifrån och inte Gulliganerna heller, om någon ser något litet torp till salu i närheten så hojta till! Kanske kan jag bygga en koja i skogen?

Finns det vatten så finns det lekande barn eller i alla fall lekande Gulliganer, allt som behövs är lite vatten, tänk om jag var lika enkel att underhålla.

Vatten eller gungor. Den här lianen var riktigt populär, barnen stod i kö för att få slänga sig i den och även några vuxna.

Det var inte alls lika enkelt att åka på festival med Gulliganerna utan sällskap även om festivalområdet var en skola mitt i skogen, ett perfekt ställe för barn att leka på och inga otäcka bilar eller något djupt vatten i närheten men den här festivalen innehöll inte så mycket hög musik utan föreläsningar som människor ville lyssna på, inget bra ställe för pratiga Gulliganer som bråkar om min kropp. Vem ska få sitta i knät liksom! Men jag tycker att det gick bra och jag fick ta del av playshopsen tillräckligt för att känna mig nöjd.

I bakluckan på bilen sov vi, mest Gulliganerna jag var på helspänn då Lillgulliganen försökte klättra över till framsätet i sömnen och ropade något om att hon var bajsnödig. Någon undrade hur vi hade sovit i natt i ovädret, ovädret undrade jag, jo jag hörde att det regnade lite så jag stängde fönstrena, men det var väl allt? Så förutom att alla mina sinnen var på helspänn på Lillgulliganen så var vi väldigt väderskyddade där i bilen, känns tryggt. Lite trångt dock. Men mysigt.

Vi fick ett erbjudande om ett rum som blivit över, jag lät Gulliganerna bestämma och de valde att sova i bilen. Valfrihet sucks!

Hoppsan! Jag ser att vi glömde plocka med josflaskan som Gulliganerna lekte med i vattnet, förlåt!

Under det är otroligt vackra taket bjöds det på musik på fredagkvällen och ikväll lovades en musikupplevelse utöver det värdsliga. Jag missade dock den då jag fick migrän på eftermiddagen och beslöt mig för att packa ihop och åka hem. Det går ju liksom inte att gå och lägga sig och vila när man är ensam med två Gulliganer.

Föreläsningen om biodynamisk odling fick jag faktiskt höra från början till slut tack vare en nyvunnen vän och hennes vänliga pappa, tack! Han fick ett plåster, kanske är vi kvitt.  

Grönt är skönt och flytande mineraler suger!

Jag hoppas att vi ses igen nästa år!     

Kärlek och grönsaker.  

... om att jag blivit faster! Bara så att ni vet. Och nu väntar jag på ett mms.

Det är fem timmar sedan jag åt och jag känner mig fortfarande proppmätt, hirsbollar är bra på det sättet, räcker länge liksom. Du ska nog inte äta hirsbollar och potatis om du ska ut och springa maraton eller liknande men om du som jag, idag bara ska sitta still och skriva ner tråkiga siffror då känns det rätt bra att vara mätt ett tag.

Tänk att det ska vara så ångestladdat det här med mat. Varför är det så? Varför bryr sig folk så förbövelens mycket om vad de själva och andra äter. Om jag säger att jag avskyr brysselkål då är det helt okej kanske rent av "normalt" men om jag säger att jag inte äter kött för att jag tycker att det är rent vidrigt då höjer folk liksom på ögonbryna och tycker att jag är lite märklig, udda och överdriver jag inte lite nu, så hemskt kan det väl ändå inte vara att äta kött.

Mannen undrar när jag ska börja äta kött igen och jag undrar varför jag någonsin tvingat mig till det.

Gör inte saker ni inte vill göra bara för att det förväntas av er. Var sanna mot er själva, lyssna innåt, ni vet.

Ibland är jag hungrig ,ibland är jag mätt, idag åt jag hirsbollar stekta i fett. Och i helgen ska jag till Råkostfestivalen och återställa balansen.

Kärlek

För det är väl det man gör i en blogg, tjafsar om saker och ting, allt mellan himmel och jord. Om man vill.

Idag vill jag berätta att jag ägnat mig åt nätshopping, namaste.se har rea på sina siddha och sukhabyxor som passar super till afrodans och även till annat som yoga till exempel men jag ska ha mina till att dansa afro i.

Jag har beställt ett par havsblå och ett par plommonfärgade men det fanns inga bilder på dem så exakt i vilken nyans blir en överaskning för mig.

Lite musik har jag också köpt, jag lyssnar på den nu. Marcus Bergs soloalbum Markendeya blev det och den och andra bra skivor hittar ni på i-ration.se.

Marcus är annars frontfiguren i bandet Kultiration och skivan köpte jag som mp3, då slipper jag transporter och plast på mitt samvete. Har ni försökt att leva helt utan plast, det är svårt, hur gjorde folk egentligen innan plasten?

Annat jag gjort idag är att steka hirsbollar, gudars skymning så gott det är!

Hirsbollar

7 dl kokt hirs (kan med fördel blandas med hirsflingor för bättre sammanhållning)

2 dl havregryn

1 ägg

kryddor efter smak, jag använder buljong, salt, peppar, gurkmeja, spiskummin och basilika

Rör ihop allt till en smet och låt stå i minst en halvtimme, under tiden kokar du potatis och skivar gurka med en osthyvel.

Snabbinlagd gurka

1 del ättika

3 delar vatten

1 tsk salt

1 tsk socker 

Smaka av och lägg den skivade gurkan i spadet, låt stå.

Sås

Grädde

Soja

Tomatpuré

Dijonsenap

Buljong

Färskmalen svartpeppar efter att såsen kokat färdigt.

Allt efter smak förstås :-)